Jag känner mig så tom så O-älskad. Närstan lite o älskbar. Vad har jag  gjort? Det är fredag och kvällen närmar sig och vem har jag att va med? Ingen. Ja ingen är svaret. Ingen frågar mig om vi kan hänga. Ingen frågar mig att följa med. Ja det är bara ingen som vill ha med mig, som tycker jag livar upp stämningen.
Om ingen var en människa då skulle vi vara bästa vänner. Men Ingen och jag tillsammans blir i slutändan bara jag. Bara lilla jag. Lilla obetydliga jag.
Jag fryser så, så mycket mina händer känns så kalla jag vill att någon ska hålla om dem. Men det är bara ingen som kan göra det. Det känns som jag borde gråta av min misslyckadhet om de nu ens finns nått sånt ord.
Varför sitter jag här själv. Varför är det alltid jag som ringer dem? Är jag en börda men hälst vill undvika men inte har hjärta att säga nej till allt för många gånger?
Svaret är väll ja.
Om jag tog livet av mig just nu när skulle de märka att jag var borta? Aldrig? Eller kanske när min död kropp började ge ut en sån stark odör att de var illa tvungna att se efter vad det var. Men det kan ta veckor.
Jag kommer ligga här död på golvet i veckor innan någon hittar mig. Runt den tiden har hela jag sjunkit ihop som döda djuren vid sida av motorvägen. Det ända levande ting som kommer ge mig uppmärksamhet då är flugorna som ivrigt kommer surra runt mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Farsan super nästan aldrig sig full längre och Karin och jag har gjort som en tyst överrenskommelse att vi ska undvika varandra eller att en av oss lämnar rummet om båda är närvarande. Jag tror att farsan hjälpte till lite med att få den sege jäveln ...

Du är min lilla skattDu är mitt lilla hoppett litet ljus i mörkret som skiner stoltDu är facklan som tänder lågansom värmer dem som drabbats av plåganDu är den som lyser upp jorden Du är den mäktiga solen ...

Lilla ljus på väggen därSäg mig hur skör din själ ärDu gråter stearinDitt tempramen är hettJag kan inte komma förnära nej, din låga brännersåå jag håller avstånd från dig nej, jag sitter här i hörnet så långt bort från dig som det gåroch gråter mina ...

Nu finns det ingen tid för migför att döden närmar sigHanns närvaro är kall, men fylld av roHan säger åt mig att troTro på mig det här livet var inte menat för digEfter vad du har gått igenom förkännar du att villaJag är döden och jag ska aldrig låta...

Jag vill hugga mig i strupen så att inga skrik kan komma utJag vill hugga mig i ögat så jag slipper se hur jag ser utJag vill hugga mig i benetså jag inte kan flyJag vill dö på golvet, äcklat av mitt eget blodjag vill dö i ett patetiskt själv...